07 December 2009

Nur Kasih - Episod 15

In tears, Nur apologized to Mother and saw Adam tearful and Aidil smiled in sorrow. She
later reluctantly joined them for dinner and said she had to leave soon. Adam said Nur
didn’t have to run away when she sees him. It’s not his intention to chase her. If her
heart could accept him, he’ll be by her side and if she rejects him he’ll wait for her. Nur
was saddened but felt so afraid that she’ll be hurt by him again. Adam asked forgiveness
for all the mistakes he’d done to her. Adam said if Nur’s heart wishes, he would like to
walk to Masjidil Haram with her. Nur declined. Adam disappointed but content. Aidil
saw that and spoke to Nur that she is fated to be with Adam. He cried silently thinking of
his sacrifices. Mother prayed to God, “Give happiness to my son Aidil who’d sacrificed so
much and grant him a wife’s true love.” Once Mother’s teardrops touched the ground,
Aidil’s vision struck at the posture of a girl clad in pilgrim’s attire her glowing eyes
pierced Aidil’s heart.


Nur sebak dan terus bersalam dan memeluk Ibu. Aidil senyum hiba dan Adam
memerhati, matanya berkaca. Nur mengalah akan pelawaan Ibu makan malam
bersama. Nur kata dia harus pergi segera, tapi Adam pintanya jangan lari setiap kali
berjumpanya. Bukan niatnya untuk mengejar jika pintu hati Nur terbuka untuk terima
Adam akan berada di sisi Nur. Jika hatinya masih tertutup dia akan menunggu. Nur
terharu tapi begitu takut dikecewakan lagi oleh suaminya itu. Adam pinta isterinya
memaafkan semua perbuatannya yang lalu dan berhasrat untuk berjalan ke Masjidil
Haram bersama isterinya. Nur menggelengkan kepala, Adam kecewa tapi redha. Aidil
melihat dan bersuara ke Nur kembali pada Adam, jodohnya dan Adam sudah tertulis.
Dia sebak akan segala pengorbanannya. Ibu berdoa kepada Ilahi, berikanlah
kebahagiaan pada Aidil yang selama ini telah berkorban, berikanlah dia cinta seorang
isteri. Sebaik airmata Ibu jatuh ke tanah, pandangan Aidil bertembung dengan seorang
gadis yang berabaya dan niqab, sinaran matanya menusuk ke hati Aidil.

No comments: